Tidsresa

I slutet av september fyller jag 50. Jag börjar få frågan om vad jag ska göra på min födelsedag och helt ärligt har jag ingen aning. Jag tänker inte ställa till med stor fest det är jag helt säker på. Jag kommer inte heller att göra någon långresa just då. Men visst vill jag att den dagen ska vara speciell, skilja sig från andra dagar. Så hur vill jag då fira min stora dag? Och med vilka?

En tanke är att bjuda in personer som på olika sätt betytt mycket för mig under mitt liv. Typ en tidsresa där jag plockar ut vänner jag vill träffa igen från småbarnsåldern, grundskolan, gymnasiet, universitetet, arbetsplatser och från andra sammanhang. Vilken blandning av människor det skulle bli, både vänner jag fortfarande känner och träffar, men också sådana jag inte sett på många år.

Tanken lockar mig. Hur många skulle det bli? Var drar man gränsen för att ha varit en ”tillräckligt” viktig vän för mig för att få en inbjudan? Jag ska nog fundera lite mer på det här. Börja skissa på en lista och se vilka som hamnar på den.

 

Färre kläder

Har ni läst om Project 333? Ni har kanske redan testat det? För er andra som inte vet vad Project 333 är, så kortfattat är det ett experiment om hur mycket kläder du egentligen behöver äga. Tanken är att man under tre månader endast skall använda/klä sig med 33 olika klädesplagg. Låter det svårt? Börjar man gå igenom sin garderob så hänger det säkerligen betydligt fler plagg där, eller hur? Skulle man verkligen klara sig på så lite och samtidigt vara nöjd?

För ett par månader sedan gjorde jag en storrensning av mina garderober (för JA jag har flera). Jag försökte vara brutal i min utrensning. Flertalet klänningar som jag haft i flera år och som jag förut gillat, men inte längre använder, rensade jag bort. När jag var klar hade jag fyra fulla kassar med kläder. En del slitna plagg som jag bestämt skulle slängas, men mest sådant jag tänkte skänka bort. Det som fanns kvar i mina garderober var det jag verkligen älskar att ha på mig, endast mina favoritplagg som jag vet att jag ofta väljer att ha på mig, fick hänga kvar.

Men fortfarande kan jag erkänna att det finns ytterligare plagg som jag snart är mogen att rensa bort. Kanske jag ska försöka få ner mina garderober till att enbart innehålla 33 plagg (för säsongen) och se om det går att tycka att det är tillräckligt. För er som är intresserade att läsa mer om Project 333 så finns det en hel del skrivet om det. Kanske prova på det för att ta ett steg närmare en minimalistisk livsstil. Lyckas man med att banta ner sin garderob till det minimala blir det nog betydligt lättare att veta vad man ska ha på sig varje dag 🙂

Ger sig iväg

Min äldsta son (snart 22 år) har på några månader sålt sin lägenhet och allt han äger. Han har köpt sig en oneway-ticket till Phoenix, USA och i morgon åker han. Han gör så rätt. Jag är så glad och stolt att jag lyckats uppfostra honom till att vara orädd, modig, äventyrslysten och med en tro om att allt är möjligt.

Han kommer att börja om från början. Han ska lära känna en ny plats, nya människor, nya normer, ett nytt klimat, en ny livsstil och uppleva så många nya saker. Och det här helt på egen hand. Allt han tar med sig ryms i en stor resväska och han vet bara var han ska bo den första veckan. Resten tar han hand om på plats. Han är min son!

Han är ung och att välja äventyret borde vara det självklara. I stället för att fortsätta bygga upp ett liv kring ägande och materiella ting här hemma, så frigör han sig från det för att kunna ge sig iväg. Han har skaffat sig en minimalistisk livsstil utan att själv förstå det. Min egen frihetskänsla har alltid varit större än behovet av trygghet, och den har tydligen gått i arv.

Skolbussdröm

Tänk att köpa en gammal skolbuss i USA och bygga om den till sitt hem. Visst låter det häftigt?  Det är fascinerande att höra om människor som har valt att minimera sina ägodelar, och flyttar in i en ombyggd buss, för att hitta en livsstil som ger dom mer frihet. Jag älskar tanken på att allt Du äger och behöver ryms på några få kvadratmeter på hjul, vilken enorm frihet!

untitled

I vintras såg jag en dokumentär, Expedition Happiness, om ett par tyska ungdomar som gjort just detta. De köpte den osedd och efter att under några månader gjort om den till en rullande bostad så gav dom sig ut på vägarna i Nordamerika för att söka lyckan. Det är precis sådan här äventyr som jag också vill göra. Jag känner direkt att jag vill sälja allt jag äger och ge mig ut på vägarna. Kanske har jag har en nomads själ, att det är därför jag mest hela tiden längtar någon annanstans.

Men tänk dig att kunna ta dagen som den kommer, vakna upp på en ny plats varje dag om du vill eller stanna längre på en plats där du trivs och sen fortsätta vidare till nästa ställe när du vill. Låter det inte underbart? Vilken frihet. Vilken dröm.

Men en dröm som kan bli verklighet tänker jag.

Söndag

Jag jobbar varje söndag. Självvalt då jag spar in dyra personalkostnader just på söndagar. Som egen företagare är lönsamhet det som upptar en stor del av ens tid. I bland kan jag bli så jäkla trött på att tänka pengar hela tiden, men det är liksom en självklarhet då ekonomin behöver gå ihop. Jag har fått programmera in min hjärna på att fyra timmar en söndag är ”inga problem”.

Jag har faktiskt lyckats tycka söndagar är lite mysiga på jobbet. Det är bara jag och min man som jobbar. Vi har bara öppet mellan 11 och 15, så vi har både sovmorgon och stor del av eftermiddagen och hela kvällen ledig. Jag försöker tänka på det jag har, ”all” ledig tid jag faktiskt har, istället för att tänka på att jag jobbar fyra timmar. På så sätt känns det som att jag är mer ledig än vad jag jobbar.

Vad jag försöker säga är att Du kan programmera dig till att känna dig NÖJD. Det Du tänker är det Du känner. Visst är det bra att kunna lura hjärnan? Att tänka positivt och att fokusera på det som är bra leder till att det känns bra. Du bestämmer själv! Vill Du må så bra som möjligt, så sätt igång och ”lura” din hjärna.

 

Rensa ut

Jag tycker alla runt omkring mig pratar om att rensa, slänga, ge bort och sälja på loppis. Det gör mig lite glad först, tänker att det är flera med mig som strävar efter minimalism. Sen förstår jag att det ofta handlar om en ”vanlig” rensning, en sån som ofta är temporär och konsumtionen bara fortsätter sedan som vanligt. Du rensar ut litegrann och fyller på med massor mer. Och du står snart igen och planerar en ledig helg eller nästa semester med att rensa förrådet, garderober och andra smockfulla utrymmen som är fyllda med massor av saker som du troligen inte behöver men har så svårt att göra dig av med.

Tänk så mycket tid som spenderas på att fixa med grejer. Tänk om du istället inte hade så mycket grejer att ta hand om, om du gör en total utrensning på ett nästan brutalt sätt. Glömmer alla emotionella band du har till allt bråte du samlat på dig och bestämmer dig för att bara äga det du absolut behöver och omge dig enbart med det som är praktiskt och vackert. Det skulle bli så mycket enklare att hålla ordning. Du skulle inte behöva lägga ned så mycket tid på att städa, fixa och ta hand om allt du äger. Du skulle istället få mycket tid över till annat, som att sitta och läsa en god bok på balkongen, ta en lång promenad, ligga i hängmattan, leka med dina barn, träna, umgås med vänner eller bara ta en extra tupplur. Hinna göra det som får dig att må bra.

Jag har själv de senaste åren rensat ut mängder av saker och även om jag inte nått mitt mål att äga så lite som möjligt, så har jag kommit en bit på väg. En tanke med den här bloggen är just att dela med mig om mina tankar om minimalism och min strävan till ett enklare liv och mer tid till livsnjutning. Jag är övertygad om att en minimalistisk livsstil leder till mer välbefinnande och för att säga det enklare – GÖR DIG LYCKLIGARE!

Snart 50

Om dryga två månader fyller jag 50 år. Det känns som att jag ska trilla över på nästa ”livshalva”, att jag har förbrukat mer än halva mitt liv. Det känns stort, större än vad jag faktiskt tänkt mig. Det är först nu jag börjar känna mig riktigt vuxen och förstår att andra ser mig som väldigt vuxen. Ja snudd på lite gammal.

Jag ska erkänna att jag ibland grips av lite panik att allt går så fort, det är ju inte länge sedan jag var 20 år och hade allt framför mig. På ett sätt är jag lite glad att känna panik, det får mig att fundera på vad jag vill göra härnäst. Vad ska jag fylla mina nästa 30 år med? Om det nu går så fort är det väl bäst att börja på en gång, att börja leva min nästa ”livshalva”.

162f2179dd6be123dcc72a91c53b7b19

De senaste månaderna har jag ställt mig frågan om jag är på rätt plats? Vill jag vara där jag är? Det är så mycket jag vill se, uppleva och göra. Hur ska jag hinna med om jag inte börjar nu på en gång?

425a2b6a371e68a75e8f6ffa05cdddff

Att fylla 50 får bli mitt avstamp, början på något nytt (igen….).

 

The Journey Begins

Nu är det åter dags att börja blogga. Sist var för över tre år sedan och de gamla inläggen finns inte med här. Det blir en helt ny start, jag älskar att börja på nytt.

Så välkomna till min sida!

If you correct your mind, the rest of your life will fall into place. -Lao Tzu

post

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑